Cirka 05.30 Morgon-tv. Det här med barn och tv. Är rätt så tacksam att vi har en klockan 05 när ongen vaknar och ba: AKTIVERA MIG NUUUUUUUU!

Cirka 08.00 gick vi till affären och handlade frukost. Bacon, ägg, nybakat bröd, apelsinjuice, skagenröra och avocado. Very much fancypancy. Runt kl 11 fick Eila lunch (lammfärsbullar med potatismos, blomkål och ärter), sen somnade hon på sin pappas mage. Här är hon alldeles nyvaken, cirka 2 timmar senare.

Rejs med gåvagnen. Obs! Den här bilden föregicks av ett vansinnesutbrott pga vägg som tydligen stod ivägen.

Cirka 14.00 serverades mellis (risgrynsgröt med mosade hallon). Bilden nedan är dock från middagen som bestod av korvgryta med spagetti. Eila får ofta äta själv, särskilt när jag märker att hon tröttnat på det här med att sitta vid bordet. Det blir kladdigt. Men jag hinner äta min egen mat och det är helt klart värt att stå på alla fyra och polera golvet efteråt.

Cirka 19.00 Godnatt! Iklädd pyjamas som min mamma, ergo Eilas mormor, sytt.

Lyckades inte få denna epokavgörande händelse på bild. Bjuder därför på den här. Äter mariekex i lekdress som mormor sytt.

Samtidigt förstår jag varför många väljer att ta andra jobb. Att yrket har låg status tror jag spelar stor roll för de 70-och framför allt 80-talister som pluggat/pluggar till lärare idag. Vi tillhör en generation som till stor del uppmuntras till att ha "många bollar i luften". Entreprenörskap ska ju till och med genomsyra den nya läroplanen. Jag kan till och med uppleva att det är ett slags outtalat krav att aldrig "nöja sig" eller stanna för länge på samma plats i (yrkes)livet. Det är allt vanligare att vara mångsysslare eller att byta spår titt som tätt, både på gott och ont. Det positiva med det här är ju att många sällan behöver känna sig låsta i en viss typ av arbete i hela sitt liv. Det är fullt möjligt att pendla mellan alla möjliga sorters jobb, med rätt typ av kontakter eller av ren tillfällighet. Det ger individen en större frihet och det är ju, för många, väldig utvecklande och roligt. Men det blir också, uppenbarligen, lite av ett problem. De yrken som kräver mycket ansvar men har låg status (och låg lön i förhållande till många andra "lättare" jobb) vill ingen ta. Mina (förhållandevis få) erfarenheter av läraryrket har gett mig en ganska tydlig bild av hur jävla tufft det är att jobba på högstadie-och gymnasieskola idag. Det krävs så oerhört mycket mer än att kunna sina ämnen. Många unga mår dåligt, vilket resulterar i dåliga eller helt uteblivna studieresultat. Det krävs med andra ord av lärarna, förutom att lära ut sina ämnen på ett smart och roligt sätt, att vara väldigt lyhörda, flexibla, omtänksamma och påhittiga - utan att tumma på kvaliteten i undervisningen. Det är ett rätt tungt ansvar att axla, särskilt som nyexad. I utbyte får man kanske uppskattning av vissa elever, föräldrar och kollegor. Men det är inte helt säkert. Många orkar helt enkelt inte jobba som lärare under ett helt yrkesliv.

Jag har funderat mycket kring det här eftersom jag själv är en av de där 80-talisterna som gärna vill uppfattas som en "mångafacetterad" typ. Jag har många andra saker jag skulle vilja göra, förutom att jobba som lärare. Jobba med min förening till exempel, frilansa som skribent, skriva böcker, jobba som projektledare på kvinno/tjejjour. Och jag vet att det är fullt möjligt att kombinera många olika karriärer och sy ihop sitt eget yrkesliv. Återigen, på gott och ont. Att höja lärarnas löner, och därmed indirekt statusen på jobbet, skulle nog vara en bra start.